Det är så här det känns att åldras del 2 – att mogna vackert

Kris leder i bästa fall till utveckling. Livskriser gör att vi tvingas stanna upp och reflektera över våra liv och våra livsval. Du kan säkert tänka tillbaka till en svår livssituation - hur mycket lidande det än innebar för dig så har du troligtvis lärt dig något av den. Lidande är på samma sätt som livskriser en del av livet. ”De svåra upplevelserna i våra liv har en särskild kraft att öppna våra hjärtan och sinnen. Vi gör vårt yttersta för att undvika de händelserna och ögonblicken, men det är ofta just dessa utmaningar som erbjuder störst möjligheter för oss att växa och att förändra vårt medvetande” Så skriver Adyashanti i sin bok Öppna upp, släpp taget – finn livets sanna väsen (Dana Förlag).

"De svåra upplevelserna i våra liv har en särskild kraft..." 

Många människor som lyckas resa sig starka ur riktigt svåra livssituationer beskriver det som en inre utveckling och livskriser kallas ibland för mognadssprång. Det betyder inte att processen går snabbt - först behöver vi stanna upp och vara i vår förtvivlan, desperation och inte sällan förvirring, sen ska det sorteras, begripas och helst också försonas. Processen behöver få ta tid och kräver förståelse och stöttning från omgivningen, någon nära vän eller samtalsterapeut.

När livet går oss emot så riskerar vi att fastna i ältande och grubblerier, kanske i hjälplöshet eller bitterhet.  När vi inte kommer vidare känner vi oss ofta skamsna och skuldtyngda och hamnar i negativa tankeloopar som vi kan behöva hjälp med att ta oss ur för att inte bli deprimerade. Vanliga strategier som funkar för stunden är att äta eller dricka för mycket, träna eller arbeta för mycket, konsumera, aktivera sig ständigt, städa och hålla ordning eller fly in i distraktioner, kanske i serier eller annat som är passiviserande. En flykt för att komma bort från oss själva och det som skaver. Dessa strategier tenderar att leda oss längre bort från oss själva. Längre bort från det som skulle kunna skapa en djupare mening och ett rikare innehåll i vårt liv.  Vi kanske hamnar i "undvikandebeteende" som ett omedvetet försök att komma bort från tomhet och leda men när vi inser att vi kört fast i vårt liv och märker av ständig otillfredsställelse så kommer krisen där som en ny möjlig utväg.

Vilket liv vill jag leva?

För att vi ska växa oss starka ur en kris behöver vi alltså sörja, sortera, begripa och helst också försonas. Vi behöver ta ansvar för våra tidigare livsval och förstå hur dessa har påverkat oss själva och även våra medmänniskor. Hur har jag levt? Vilka behov har försummats? Kanske har jag på något sätt övergett mig själv eller någon annan? Har jag resurser som inte tas i bruk? Har jag fastnat i rädslan av att inte duga och försökt leva upp till andras förväntningar? Har mina egna kärlekslösa krav lett till en osund perfektionism som ledde till en kollaps, min egen eller en relations? Har jag rusat fram i livet och missat något på vägen, inte varit närvarande i mitt eget liv? Har jag levt i villfarelser för att jag inte klarat av att se verkligheten? Klamrar jag mig fast vid en bild av mig själv som jag skulle behöva släppa taget om? Vilka sidor av mig själv har jag odlat? Vilket liv vill jag leva?

Om vi stannar upp och möter oss själva på det här sättet, kanske för första gången, så blir livskrisen ett tillfälle för utveckling. Självklart är det både utmanande och förvirrande. Kanske överväldigas vi av starka känslor eller så möter vi mest tomhet, ensamhet och leda men krisen ska bejakas, inte undvikas, bagatelliseras eller botas.

Ta det här med medelålderskris, istället för att uppfattas som patetisk så är det alltså ett tillfälle att ta ett mognadssprång. En medelålderskris ger möjlighet att utveckla mer mogna försvar. Vi kan lära oss hantera alltings förgänglighet med mer jämnmod. Livet förändras och vi åldras. Åldrandet innebär för de allra flesta att livets möjligheter begränsas utan att vi kan göra så mycket åt det. Vi ska ju alla en gång dö och många av oss kommer uppleva fysiskt och mentalt förfall innan dess. Kan vi se vaket på åldrande och död så hjälper det oss att bättre ta tillvara på vår begränsade tid vi har kvar. Om vi har sökt lyckan i jakten på erkännande, uppskattning, makt, status eller materiell standard så kanske vi nu börjar omvärdera. Några av oss har redan allt det där men ändå inte funnit lyckan. Här handlar det om att vi behöver klargöra våra värderingar, vad som verkligen är viktigt i våra liv. Just för att vår tid är så begränsad, vilket vi börjar inse någon gång i medelåldern eller kanske i samband med en svår skada eller sjukdom. Vi behöver se våra egna unika kvalitéer och vilka sidor av oss som vi vill odla. Medelålderskrisen är en inbjudan till att öppna upp, släppa taget och finna livets sanna väsen (som bokens titel). Leva helhjärtat och sant, mogna vackert, till vår egen och andras lycka. Ofta innebär mognadsprocessen mer av att skala bort än att lägga till.

Ett kärleksfullt livsprojekt

Vi är skapade till att vilja förverkliga oss själva och utvecklas till att bli den vi är ämnad att vara - det är ett kärleksfullt livsprojekt som försvåras av en statisk självbild. Jaget är inget fast och beständigt, det är en pågående process och vi behöver lära oss att hålla vår självbild med lätt hand och släppa taget istället för att klamra oss fast. När självbilden ruckas, kanske i samband med en utmattning, skilsmässa eller ohälsa, förlorar vi en känsla av trygghet och kontroll. Inte konstigt vi blir vilsna. Vi behöver stanna upp, observera, acceptera och släppa taget för att få nya perspektiv.

Ur medelålderskrisen kan det komma en större ödmjukhet. Det blir plötsligt OK att inte alltid ha svaren eller vara den som vet. Det känns mindre viktigt att hävda våra åsikter och vi utvecklar vår förmåga att lyssna djupt. Ett förhållningssätt som bjuder in till möten med andra människor och företeelser med en större öppenhet. Vi tillåter oss att vara i osäkerhet och att tvivla - vi går från att vara expert till att se världen på nytt med en nybörjares nyfikenhet och slappnar av i det. Vi vågar visa vår sårbarhet och odlar därmed djupare relationer, nya som gamla. Vi följer vår egen väg, förhoppningsvis utifrån en tydligare etisk och moralisk kompass och strävar efter att lämna detta liv med så lite skuld som möjligt. Skuldfria till våra medmänniskor, djuren och allt levande och med så lite avtryck på vår miljö som möjligt för nästkommande generationers skull.

Mindfulness för ökad medvetenhet

För mig och många andra är mindfulness en metod som ger insikter och ökar medvetenhet. Vi tränar på att stanna upp, observera, acceptera och släppa taget. Forskning visar att mindfulness bidrar till minskad stress, bättre känsloreglering och ökad resiliens. Träningen gör oss mer robusta, vi återhämtar oss lättare i samband med svårigheter. Annan hjärnforskning har visat att regelbunden mindfulnessträning ger en mer positiv affektiv stil, det betyder att vi går mer livet till mötes. Vill du veta mer hur du kan träna mindfulness på egen hand? Gå in på vår hemsida:   

Ta hand om dig väl – var alltid vänlig och varsam med dig själv!

Med värme

/Beatrice Blidner

Beatrice är lärare på våra Instruktörsutbildningar steg 1 och 2, samt ansvarig för flera av våra påbyggnadsutbildningar. Beatrice är även leg. fysioterapeut har grundutbildning i PDT och ACT. Beatrice har arbetat över 25 år på allmänpsykiatrisk mottagning och har över 15 års erfarenhet av gruppbehandling med mindfulness och medkänsla vid psykisk ohälsa.