Eftersom jag är en av huvudlärarna på Mindfulnesscenters instruktörsutbildningar tänker jag att det kan vara intressant för de som vill eller redan har gått den, att få veta lite mer om mig och min bakgrund. Så jag vill här delge hur min resa med mindfulness började och vad det är som har varit min drivkraft till att fortsätta att öva och undervisa mindfulness en stor del av mitt liv.
När jag var 17 år såg jag i min gymnasieskola en lapp om en kurs i buddhistisk meditation som väckte mitt intresse. Jag och en väninna gick dit och fick ganska snart en introduktion till meditationen ”uppmärksamhet på andningen”. Denna enkla instruktion att låta uppmärksamheten följa andningen och att räkna andetagen från 1 till 10 gav en spontan och stark respons i mig: det var som att öppna en källa till en inre glädje, frid och energi som tycktes flöda helt av sig själv – utan någon yttre anledning. Vad var det här – och hur kunde det vara möjligt? Självklart ville jag fortsätta meditera både på egen hand och gick även på flera träffar med min första lärare Sona.
Sona visade sig tillhöra en västerländsk buddhistisk rörelse som ville göra meditation och buddhism tillgängliga på ett sätt som är relevant för vår tid och kultur. Så buddhismen kom så att säga på köpet med den lockelse som meditationen innebar och kom att påverka hur jag såg på både det jag upplevde när jag mediterade och på resten av mitt liv. Meditationen hade ju på ett konkret sätt visat på medvetandets inneboende möjligheter och hur man kan komma i kontakt med dem. Buddhismen visade sig vara en sorts karta över denna möjlighet till utveckling som finns i det mänskliga medvetandet, eller i vår hjärna om man vill se det mera vetenskapligt. Plötsligt framstod det här med att bli ”vuxen” som mycket mera spännande och meningsfullt – man kunde ju fortsätta att utvecklas hela livet!
Det befriande var att det inte handlade om någon form av blind tro, utan att det fanns praktiska övningar som kunde utveckla både medvetenhet och vänlighet genom att man bara gjorde dem regelbundet. Det underliggande budskapet var en stark tilltro till människans potential – förkroppsligad i den historiska och symboliska gestalten av Buddha. Det fanns till och med övningar för att stärka denna tillit som är själva bränslet i allt utövande av meditation och personlig utveckling.
Något som också fick mig att fortsätta utforska meditation och buddhism var den starka betoning på vänskap och gemenskap som genomsyrade den tradition som Sona tillhörde. Att vi lär oss av, utmanas av, stöds av och får insikter genom nära kontakt med andra som också vill utvecklas och växa som människor. Att vi kan vara en del av något större på ett mycket konkret sätt genom att samverka med andra som vill förändra både sig själva och världen till det bättre.
När jag sedan själv började undervisa i meditation fick jag uppleva gåvan i att få hjälpa andra att upptäcka sin egen medvetenhet och möjligheten att utveckla den. Det är lika berikande varje gång jag märker att en person börjar lita på sin egen upplevelse och hittar kraften i sin uppmärksamhet och medvetenhet. Det stärker också min egen tillit till meditationens positiva effekter och inspirerar min egen praktik.
Det som fick mig att vilja börja leda sekulära mindfulnessprogram var mötet med Mark Williams, först i form av boken om Mindfulnessbaserad Kognitiv Terapi och sen på två veckolånga retreater. Mark kombinerade kunskap och skärpa från modern psykologisk forskning med en stark värme och medkänsla som kom till konkret uttryck i mötet med deltagarna. Han var en mycket inspirerande förebild för hur mindfulness kan läras ut och förkroppsligas. Även hos Mark såg jag samma starka tillit till människors förmåga att möta även de mest smärtsamma upplevelser med medvetenhet och vänlighet.
På den första retreaten med Mark träffade jag också Ola Schenström och vi började ganska snart tala om att samarbeta på något sätt. Därför blev jag mycket glad när han några år senare frågade mig om jag ville börja leda utbildningar inom Mindfulnesscenter. Hos Ola kände jag igen samma anda och tilltro till både individens och samhällets utveckling som jag upplevt inom buddhismen, som kommer till uttryck i hans arbete för att sprida mindfulness och visionen om ett ”mindfult samhälle”. Jag är mycket tacksam för att vara en del av detta projekt och den gemenskap som nätverket av instruktörer är en början på.
Om du inte redan har påbörjat din egen resa med mindfulness genom att gå vår Steg 1 utbildning till mindfulnessinstruktör så rekommenderar jag varmt det. Om du har gått Steg 1 men inte ännu Steg 2 så hoppas jag du kommer göra det så vi kan fortsätta denna resa tillsammans. Då kommer vi garanterat att lära känna varandra ännu mer!
Ola Lundström, maj 2018
